förgiftad
Jag kommer alltid att ha det med mig, bumpa på det vart jag än går, jag kommer alltid att vara förgiftad. Jag blir bara bättre på att hantera den. Ångesten. Ibland så måste den få svämma över, annars är det den som tar över.
Vi kikade nyss på Paranoid Park, andra gången för min del, men jag förstod ändå inte riktigt allt.
Nu är det för övrigt helt gult ute och regnbågen är skit stor, undra vilken sorts förmögenhet som finns där den går ner. Pengar, kärlek? Något lär det ju finnas. Eller?
Vi har fått hem hans xbox nu med, det kom igår. Lirade guitarrhero igår, det är ju sjukt kul när man vilat ifrån det. GTA låter så mycket när han ska hålla på att skjuta ihjäl allt och alla och lite till. Men huvudsaken att han har roligt, inte direkt så att jag blir störd av det. Herregud. (:
Idag åker dom iväg på roadtrip också, jag vill följa med! Fast jag måste ju jobba, jobbar imorgon 8 - 1730 och sedan fredag 8-1230 plus att jag har step n dance den dagen också klockan 1630-1730. Jag undrar hur det kommer gå. Jag har iaf gjort ett helt pass nu, fick ett block av Anna, fick hjälp med ett utav Lovisa och sedan gjorde jag ett helt själv. Jag tycker det är svårt att sätta ihop ett step basic pass liksom. Men nu har jag iaf lyckats, med hjälp av Anna och Lovisa. Ett jätte tack så klart. Jag är glad att jag sa ja till detta, för om jag inte utmanar mig själv så kan jag inte utvecklas. Och det är ju det jag vill göra inom Aerobic, step och dans - utvecklas, en himla massa!
Jag var nere på Atletica idag och började med att göra klart mitt Dance Aerobic pass - detta har jag satt ihop helt själv. Anna har bara gett mig tips som till exempel att "om du gör det steget just där, går verkligen kroppen åt det håll den vill då? Följer den energibanan?" Det är en klurig sak, för det känns som att den gör det, för att jag tvingar den och inte tänker på att den faktiskt inte vill dit utan att energin ligger åt andra hållet. Det är viktigt att följa detta, annars kan det bli svårt för deltagarna. Det ska vara ett flyt så att ni inte behöver tänka utan bara följa kroppens väg. Nu är Dance Aerobicen iaf klar, ska ha den i fyra till fem veckor från och med måndagen som kommer. Det ska bli riktigt roligt. Jag gruvar mig dock för den första måndagen. Jag jobbar till 1730 då och mitt pass börjar 1800. Det kommer bli klurigt för mig att få i mig tillräckligt där. Men jag kommer ju att klara av passet ändå, bara att jag kommer vara sjukt trött och slut och en anings flummig antagligen. Det är den flummiga delen som oroar mig mest. Det är inte alla som uppskattar den, medan andra skrattar med mig, eller är det åt mig? Det spelar ingen roll för det är iaf inte illa menat. Jag gillar det.
En sak som jag MÅSTE jobba med är att ha en längre ögonkontakt med mina deltagar, jag vet inte vad de är som gör det men det är svårt och lite jobbigt att hålla kvar blicken i en och samma för fem sekunder. Varför? Det är ju bara att göra det, och jag gör det. Men så viker deltagaren blicken och poff så flackar jag igen. Jag vill inte tränga mig på, utifall dom tycker att det är jobbigt. Jag ska börja med det från och med nu, hålla en stadig blick. Stanna till och hålla kvar för ett tag. Annars så flyger blicken bara överallt och ingenstans.
Åh. På fredag kommer Seffel och hans kompisar också, ska bli sjukt kul att träffas igen. Allt blir lite lättare, skönt att kunna prata med någon som inte dömmer. Någon som säger det jag vill höra. Någon som inte ifrågasätter mina val. Inte för att ni andra gör det heller, men ni känner mig lite för bra ibland. ;) Där är det en annan sak, ingen känner mig ända in i benmärgen och ingen kan genomskåda mig. Mina känslor är inte genomskinliga där, dom är grummliga och svåra att se igenom. Både positivt och negativt. Det är bra att dom väger upp varandra, ni och dom. Hon och han.
Det är ju Wheels n Wings i helgen. Fredag och lördag, men det ska ju regna dessa dagar, plus några dagar till. Hoppas att det inte stämmer. Det ska ju bli förfest i tält, på camping, med han och kanske hon och så får vi inte glömma dom. För att inte tala om efterfesterna. Och sovplatserna. Det känns skönt. Du borde bara ringa mig nu. Men det kommer du inte för att du brukar inte göra det men det gör ingenting för jag vet att jag finns ändå. Eller jag hoppas på det iaf. Kissemissen Morisson är kåtare än någonsin. Sätter på hans ben stup i kvarten, juckar och har sig. Får utlösningar som lämnar små blöta fläckar. Tok katten. Tur att du är så snäll och låter honom hålla på för jag pallar det inte. (:
Jag undrar vad det är som du råkat ut för i Vimmerby..? Jag tycker om dig lika mycket iaf. Underbar.
Det känns inte alls roligt att jag ska jobba heldag imorgon. Och jag har ingen mat till lunchen heller. Jag får steka på någon korv imorgon och koka lite makaroner. Det borde jag hinna med, det går fort. Om jag inte ska fråga om du kan göra två korvar till mig innan du lägger dig. Jag kan ju alltid fråga. Eller nej, jag struntar i det. Känns lite små dumt.
En sak som är lite tung är att det inte känns som att jag bor här längre. Det är DU som bor här och jag är bara här. Som nått som hamnat i fel sfär. Det känns som att dom som kommer och besöker oss ser det på samma sätt, det är DU som bor här och jag är ett av dom fem felen man ska hitta i "finn fem fel". Jag och allt mitt bröte. Jag vill ha ett eget boende nu så att jag kan känna att jag hör hemma någonstans. Att jag har mitt lilla krypin som alltid är trygt och säkert. Som alltid är lika pålitligt i alla lägen, för det är jag som sätter gränserna, det är jag som bestämmer reglerna, det är jag som tar hand om mig själv. Så är det ju här också, men när jag har denna känslan av att jag inte bor här längre så känner jag mig lite lost in space. Vart är min vilopinne? Jag känner mig mest ivägen, eller inte riktigt ivägen, men allt skulle vara så mycket enklare för dig, och mig, om jag bara kunde få denna lägenheten. Johans lägenhet. Jag håller tummarna som bara den! Snälla! Hör mitt rop på hjälp!?. För med alla dessa känslor virvlandes runt oss gör mig bara förvirrad och en gnutta rädd. Vad är det som sker? Vad gör du just nu? Varför beter du dig så där? En massa paranoia som är helt obefogad. Denna lägenheten är som en Paranoid Park. Eller?
Jag saknar dig sjukt mycket! Allt går i ultrarapid. Kom nu.
Kom och håll min hand i stormen nu, jag slits snart med. Tar snart till nödlösningen - resa till dig. Jag är ditt hem och du är mitt hem.

Vi kikade nyss på Paranoid Park, andra gången för min del, men jag förstod ändå inte riktigt allt.
Nu är det för övrigt helt gult ute och regnbågen är skit stor, undra vilken sorts förmögenhet som finns där den går ner. Pengar, kärlek? Något lär det ju finnas. Eller?
Vi har fått hem hans xbox nu med, det kom igår. Lirade guitarrhero igår, det är ju sjukt kul när man vilat ifrån det. GTA låter så mycket när han ska hålla på att skjuta ihjäl allt och alla och lite till. Men huvudsaken att han har roligt, inte direkt så att jag blir störd av det. Herregud. (:
Idag åker dom iväg på roadtrip också, jag vill följa med! Fast jag måste ju jobba, jobbar imorgon 8 - 1730 och sedan fredag 8-1230 plus att jag har step n dance den dagen också klockan 1630-1730. Jag undrar hur det kommer gå. Jag har iaf gjort ett helt pass nu, fick ett block av Anna, fick hjälp med ett utav Lovisa och sedan gjorde jag ett helt själv. Jag tycker det är svårt att sätta ihop ett step basic pass liksom. Men nu har jag iaf lyckats, med hjälp av Anna och Lovisa. Ett jätte tack så klart. Jag är glad att jag sa ja till detta, för om jag inte utmanar mig själv så kan jag inte utvecklas. Och det är ju det jag vill göra inom Aerobic, step och dans - utvecklas, en himla massa!
Jag var nere på Atletica idag och började med att göra klart mitt Dance Aerobic pass - detta har jag satt ihop helt själv. Anna har bara gett mig tips som till exempel att "om du gör det steget just där, går verkligen kroppen åt det håll den vill då? Följer den energibanan?" Det är en klurig sak, för det känns som att den gör det, för att jag tvingar den och inte tänker på att den faktiskt inte vill dit utan att energin ligger åt andra hållet. Det är viktigt att följa detta, annars kan det bli svårt för deltagarna. Det ska vara ett flyt så att ni inte behöver tänka utan bara följa kroppens väg. Nu är Dance Aerobicen iaf klar, ska ha den i fyra till fem veckor från och med måndagen som kommer. Det ska bli riktigt roligt. Jag gruvar mig dock för den första måndagen. Jag jobbar till 1730 då och mitt pass börjar 1800. Det kommer bli klurigt för mig att få i mig tillräckligt där. Men jag kommer ju att klara av passet ändå, bara att jag kommer vara sjukt trött och slut och en anings flummig antagligen. Det är den flummiga delen som oroar mig mest. Det är inte alla som uppskattar den, medan andra skrattar med mig, eller är det åt mig? Det spelar ingen roll för det är iaf inte illa menat. Jag gillar det.
En sak som jag MÅSTE jobba med är att ha en längre ögonkontakt med mina deltagar, jag vet inte vad de är som gör det men det är svårt och lite jobbigt att hålla kvar blicken i en och samma för fem sekunder. Varför? Det är ju bara att göra det, och jag gör det. Men så viker deltagaren blicken och poff så flackar jag igen. Jag vill inte tränga mig på, utifall dom tycker att det är jobbigt. Jag ska börja med det från och med nu, hålla en stadig blick. Stanna till och hålla kvar för ett tag. Annars så flyger blicken bara överallt och ingenstans.
Åh. På fredag kommer Seffel och hans kompisar också, ska bli sjukt kul att träffas igen. Allt blir lite lättare, skönt att kunna prata med någon som inte dömmer. Någon som säger det jag vill höra. Någon som inte ifrågasätter mina val. Inte för att ni andra gör det heller, men ni känner mig lite för bra ibland. ;) Där är det en annan sak, ingen känner mig ända in i benmärgen och ingen kan genomskåda mig. Mina känslor är inte genomskinliga där, dom är grummliga och svåra att se igenom. Både positivt och negativt. Det är bra att dom väger upp varandra, ni och dom. Hon och han.
Det är ju Wheels n Wings i helgen. Fredag och lördag, men det ska ju regna dessa dagar, plus några dagar till. Hoppas att det inte stämmer. Det ska ju bli förfest i tält, på camping, med han och kanske hon och så får vi inte glömma dom. För att inte tala om efterfesterna. Och sovplatserna. Det känns skönt. Du borde bara ringa mig nu. Men det kommer du inte för att du brukar inte göra det men det gör ingenting för jag vet att jag finns ändå. Eller jag hoppas på det iaf. Kissemissen Morisson är kåtare än någonsin. Sätter på hans ben stup i kvarten, juckar och har sig. Får utlösningar som lämnar små blöta fläckar. Tok katten. Tur att du är så snäll och låter honom hålla på för jag pallar det inte. (:
Jag undrar vad det är som du råkat ut för i Vimmerby..? Jag tycker om dig lika mycket iaf. Underbar.
Det känns inte alls roligt att jag ska jobba heldag imorgon. Och jag har ingen mat till lunchen heller. Jag får steka på någon korv imorgon och koka lite makaroner. Det borde jag hinna med, det går fort. Om jag inte ska fråga om du kan göra två korvar till mig innan du lägger dig. Jag kan ju alltid fråga. Eller nej, jag struntar i det. Känns lite små dumt.
En sak som är lite tung är att det inte känns som att jag bor här längre. Det är DU som bor här och jag är bara här. Som nått som hamnat i fel sfär. Det känns som att dom som kommer och besöker oss ser det på samma sätt, det är DU som bor här och jag är ett av dom fem felen man ska hitta i "finn fem fel". Jag och allt mitt bröte. Jag vill ha ett eget boende nu så att jag kan känna att jag hör hemma någonstans. Att jag har mitt lilla krypin som alltid är trygt och säkert. Som alltid är lika pålitligt i alla lägen, för det är jag som sätter gränserna, det är jag som bestämmer reglerna, det är jag som tar hand om mig själv. Så är det ju här också, men när jag har denna känslan av att jag inte bor här längre så känner jag mig lite lost in space. Vart är min vilopinne? Jag känner mig mest ivägen, eller inte riktigt ivägen, men allt skulle vara så mycket enklare för dig, och mig, om jag bara kunde få denna lägenheten. Johans lägenhet. Jag håller tummarna som bara den! Snälla! Hör mitt rop på hjälp!?. För med alla dessa känslor virvlandes runt oss gör mig bara förvirrad och en gnutta rädd. Vad är det som sker? Vad gör du just nu? Varför beter du dig så där? En massa paranoia som är helt obefogad. Denna lägenheten är som en Paranoid Park. Eller?
Jag saknar dig sjukt mycket! Allt går i ultrarapid. Kom nu.
Kom och håll min hand i stormen nu, jag slits snart med. Tar snart till nödlösningen - resa till dig. Jag är ditt hem och du är mitt hem.

Kommentarer
Trackback