mollyzoo
Mm, ska ha streetdance idag, hoppas att det kommer hyffsat många! Jag vet inte om jag är sugen på att ha pass eller inte, är lite delad. Hela jag är delad just nu, splittrad är nog ett bättre ord. Men om det är runt 15-20 stycken, eller felr, så brukar tiden alltid gå mycket fortare. Jag vill ha lördag nu, börja göra mig iordning, mötas upp med Lillevi, Jessie och Emm för att bege oss av mot Göteborg och Metaltown. När jag kört mitt pass så är de bara 23 timmar kvar typ.
Det ska bli riktigt kul, hoppas jag! Bara han kunde svara med, skaffa batteri på mobilen sin så att jag vet om jag och Lillysixx får våra tickets. Eller om han bara var full och dum, igen. . .
Splittrad, det är ett ord som berksiver mig perfekt just nu. Det känns som att min själ är i tusen muljarders triljaders bitar och ingen bit vet vart den ska ta vägen. Dom bara irrar runt, överenergiska små bitar som bara virvlar runt i ett virr varr - utan slut. Utan mål. Utan en början att gå tillbaka till. Damn, jag skulle kunna ge nästan vad som helst i hela universum för att byta ut mina känslor nu, eller skulle jag? Snälla kan ingen annan säga till mig vad jag ska göra, hur jag ska göra, vad som är rätt, vad som är fel. Spå min fucking framtid för fan! Jag pallar inte nu. Tårar i halsgropen varje sekund, varför? Ledsen? Jo ja, eller nej eller ja mja, jag vet inte. Ovetande och utelämnad. Jävla öde, förlåt, men kan de inte bara hända, och så, poff, så vet jag vad som är rätt och vad som är mindre rätt. Vad som än händer så är det ödet, eller? Är det verkligen så? Eller är det bara en ursäkt för mina egna handlingar som jag inte vill ta ansvar för? För faktiskt, jag vill inte ta ansva för mina handlingar just nu. Jag vill inte ha ett ansvar för mina känslor som leker "cowgirl" in the wild west. Jag skulle faktiskt bara vilja att familjen bodde här nere nu så att jag bara kan sätta mig på cykeln och trampa hem, käka middag, hey ma, hey pa! puss kram prat och lek. Men se där, det kan jag inte, för dom är 75 jävla fittmil härifrån. Och likaså Lejonkungen - det blir ingen buss tid på en halvtimme inte. Nej för de skulle tagit runt 10-12 timmar.
Jag skulle vilja ta en tråd av stjärndamm och en nål av tårar och bara sy ihop alla dessa splittrade bitar till en hel själ, ett helt hjärta, med balans, med känslor som går att förstå sig på. I´m ready, bring the needle. Ge mig syre som bankar in lite klarhet i mitt virrvarr, som trasslar ut alla oredor och gör så att molnen lättar och skingrar sig, och fram kommer en klarblå himmel full med strålande sol. DET, är något att sträva efter.
Mitt mål är att någon gång skapa en balans mellan fyra ting i mitt liv. Men först ska jag uppnå mina delmål. Watch out.
Titta neråt
Akta, molnbarnen ser oss, vart vi än går, vart vi än försöker gömma oss. Det är dom som kommer med vårat öde. Dom som är så små att dom kan rida på katter. Stardust queen som styr allt, som har samma nummer som min mobiltelefon. Hon som kan påverkar. Hon som kan skicka dig till dom sju olikfärgade drakarna om hon är på dåligt humör, eller om du är stygg, eller svår att förstå sig på. Akta, så att du inte blir förstenad. Om det skulle inträffa, skynda fort att börja röra på dig, stanna inte kvar och trampa på samma ställe. Förflytta dig, älta inte det gammla. Bearbeta det som är inom dig. Se vad du har framför dig. Titta inte bakåt, vad du än gör, titta ALDRIG bakåt. Ingenting var bättre bakom din rygg, bakom dina fotsteg. Ingeting var heller så dåligt att de är värt att titta efter en gång till för att se om det fortfarande ligger kvar där, i det som kallas det förflutna, men som gärna vill tränga sig på, in i nuet. Akta dig för det. Det viktiga är det som vi har inom oss, om det inte är klart, insidan, så får vi se till att ta tag i våra orenheter och puttsa upp vår insida tills den glänser starkare än nattens alla stjärnor. För molnbarnen ser oss, Stardust queen likaså.
/Mollyzoo
Det ska bli riktigt kul, hoppas jag! Bara han kunde svara med, skaffa batteri på mobilen sin så att jag vet om jag och Lillysixx får våra tickets. Eller om han bara var full och dum, igen. . .
Splittrad, det är ett ord som berksiver mig perfekt just nu. Det känns som att min själ är i tusen muljarders triljaders bitar och ingen bit vet vart den ska ta vägen. Dom bara irrar runt, överenergiska små bitar som bara virvlar runt i ett virr varr - utan slut. Utan mål. Utan en början att gå tillbaka till. Damn, jag skulle kunna ge nästan vad som helst i hela universum för att byta ut mina känslor nu, eller skulle jag? Snälla kan ingen annan säga till mig vad jag ska göra, hur jag ska göra, vad som är rätt, vad som är fel. Spå min fucking framtid för fan! Jag pallar inte nu. Tårar i halsgropen varje sekund, varför? Ledsen? Jo ja, eller nej eller ja mja, jag vet inte. Ovetande och utelämnad. Jävla öde, förlåt, men kan de inte bara hända, och så, poff, så vet jag vad som är rätt och vad som är mindre rätt. Vad som än händer så är det ödet, eller? Är det verkligen så? Eller är det bara en ursäkt för mina egna handlingar som jag inte vill ta ansvar för? För faktiskt, jag vill inte ta ansva för mina handlingar just nu. Jag vill inte ha ett ansvar för mina känslor som leker "cowgirl" in the wild west. Jag skulle faktiskt bara vilja att familjen bodde här nere nu så att jag bara kan sätta mig på cykeln och trampa hem, käka middag, hey ma, hey pa! puss kram prat och lek. Men se där, det kan jag inte, för dom är 75 jävla fittmil härifrån. Och likaså Lejonkungen - det blir ingen buss tid på en halvtimme inte. Nej för de skulle tagit runt 10-12 timmar.
Jag skulle vilja ta en tråd av stjärndamm och en nål av tårar och bara sy ihop alla dessa splittrade bitar till en hel själ, ett helt hjärta, med balans, med känslor som går att förstå sig på. I´m ready, bring the needle. Ge mig syre som bankar in lite klarhet i mitt virrvarr, som trasslar ut alla oredor och gör så att molnen lättar och skingrar sig, och fram kommer en klarblå himmel full med strålande sol. DET, är något att sträva efter.
Mitt mål är att någon gång skapa en balans mellan fyra ting i mitt liv. Men först ska jag uppnå mina delmål. Watch out.
Titta neråt
Akta, molnbarnen ser oss, vart vi än går, vart vi än försöker gömma oss. Det är dom som kommer med vårat öde. Dom som är så små att dom kan rida på katter. Stardust queen som styr allt, som har samma nummer som min mobiltelefon. Hon som kan påverkar. Hon som kan skicka dig till dom sju olikfärgade drakarna om hon är på dåligt humör, eller om du är stygg, eller svår att förstå sig på. Akta, så att du inte blir förstenad. Om det skulle inträffa, skynda fort att börja röra på dig, stanna inte kvar och trampa på samma ställe. Förflytta dig, älta inte det gammla. Bearbeta det som är inom dig. Se vad du har framför dig. Titta inte bakåt, vad du än gör, titta ALDRIG bakåt. Ingenting var bättre bakom din rygg, bakom dina fotsteg. Ingeting var heller så dåligt att de är värt att titta efter en gång till för att se om det fortfarande ligger kvar där, i det som kallas det förflutna, men som gärna vill tränga sig på, in i nuet. Akta dig för det. Det viktiga är det som vi har inom oss, om det inte är klart, insidan, så får vi se till att ta tag i våra orenheter och puttsa upp vår insida tills den glänser starkare än nattens alla stjärnor. För molnbarnen ser oss, Stardust queen likaså.
/Mollyzoo
Kommentarer
Trackback
