beatrice

Känner en massa stress inför att jag ska ha step n dance. Detta på grund utav att jag inte har något riktigt pass och inspirationen är som bortblåst. Puh, jag gillar det inte. Ska träffa Anna på måndag och då ska jag helst ha ett pass klart. Men damn, det är ju så mycket svårare att sätta ihop ett danspass när jag har en bräda framför mig, den är liksom ivägen. Eller ändå inte, men när jag inte får göra dom rörelserna jag vill för att deltagarna kanske inte lyfter foten riktigt eller vrider till fel och bla bla bla, det är klart. Man vet ju själv hur man ska göra men hallå, hjälp typ.
Aja, jag kan inte göra så mycket. Har jag ingen inspiration så har jag inte, jag får kanske åka till något annat gym och vara med på ett step n dance. Ska vänta några dagar och se, för nu har jag ju semester i två veckor. Kanske kan lugna ner mig. De är på grund av att jag känner mig stressad och pressad som inspirationen springer och gömmer sig bakom första bästa hörn bara ordet step kommer upp i huvudet på mig. Dance Aerobic, sure men step, hm svårt, mycket svårt. Men utmanar jag inte mig själv så utvecklas jag inte heller. Man måste misslyckas ibland med. Men när jag väl ska köra passet kommer det sitta som en smäck, aiight.

Pressat läge nu från både öst och väst. Inget att göra åt. Bara att hänga med. Eller? Ja självklart.

En sak som jag verkligen gillar med livet är ödet. Det tror jag starkt på. Ödet finns alltid där. Det var meningen. Man kan inte ändra sitt öde, för man hamnar ändå förr eller senare där det var meningen att man skulle hamna. Det är skrivet i förväg. Man har inte olika öden som väntar, man har ett. Eller? Visst, vi får olika valmöjligheter men även om jag hade tagit det där andra alternativet så hade jag ändå hamnat på samma slutpunkt. När man väl når fram dit. Allt är en berg och dal bana, livet, pengar, kärlek, vänskap, balans och så vidare. Bara att den ena kanske är Balder medan den andra är för små kids. Hm. Dom är inte jämna för fem öre iaf. Inte i dessa åren, 19 år och full av berg och dalar. Det är väl så det ska vara antar jag. Men åter. Om något går fel eller något inte blev som man hade tänkt sig så, wips, där är räddaren i nöden, ödet  - Det var meningen. ALLT har sin mening, annars skulle de inte hända. 
För, det viktiga är inte vad som ligger bakom oss eller vad som ligger framför oss, utan vad som ligger inom oss.   



the great escape, poop art.
 Verkligen? Är jag bara skraj eller vad håller min hjärna på med.