beatrice

Jag ska från och med nu börja leva på nudlar, choklad och riskakor. Det funkar liksom inte att gå arbetslös, jag går inte bara här utan jag försöker men det verkar som att det är segare än gammal kola. Sjukt svårt. Jag tar verkligen vilket jobb som helst nu, kanske ska skaffa mig den där lackväskan ändå och ställa mig nere vid hamnen. Nej, då kommer jag bara att dö utan kärlek. Och kärlek är något varje levande varelse måste ha för att kunna hanka sig framåt.
Om jag fick bestämma så skulle alla få den livsnödvändiga maten gratis, i lagoma mängder. Bara behöva betala för det där lilla extra.
För en liten stund sedan så hade jag en sådan konstig känsla. Det kändes inte som att det var på riktigt. Jag kände en trygg känsla. Alldeles varm och harmonisk, som att jag visste att det inte var på riktigt. Att det kommer mera. Länge sedan jag kände mig så trygg. Det värmer. Mysus. Jag gillar det.
Den ligger fortfarande kvar där, vilandes på ett mjukt ljusrosa fluffigt täcke.
Okej, nu vill jag ha en paus, ett uppbrott för ett tag, jag vill till min familj, till min Flisan, till Hudiksvall. Till min lilla släkt. Om två veckor åker jag men det kommer inte direkt bli lugnt. Åker upp på fredag, till Loos på lördag, tillbaka till Hudiksvall på söndag för att sedan åka tillbaka till Varberg på måndag. Det enda jag kommer göra är att flänga runt. Jag hoppas bara att Flisan följer med och stannar för evigt, om inte så iaf ett låååångt tag, till december kanske?
Fira julen med mig.

Du gör mig trygg iaf.

Och nej, förlåt, men jag har faktiskt inte ätit havregrynsgröt. Men jag tänkte, och just nu är det faktiskt tanken som räknas.
Sänder även en tanke upp till Gosan i katthimlen,  hoppas Frank, Stimpy och Mozart tar väl hand om dig sötkatten.
Kattpuss