straw
Esmeralda har blivit alldeles galen i sugrör sedan festen i lördags. Hon bara älskar att leka med dom, tok katta. Lördagen var för övrigt mycket trevlig. Började med att kliva upp sjukt tidigt för att åka iväg till Halmstad på convent, tre och ett halvt pass och en föreläsning. Kom hem till Varberg runt sju?, käkade med Isaac och Johan, mega god mat alltså. Tack för hämtningen med förresten. Sedan kom folk runt, efter fotbollen tiden, vin, drinkar och shots, beer n bar, torggrillen och campino. Mysprat, köksbord och kistor. Riktigt schysst kväll iaf. Damn, nu är katten galen igen, undra vad hon tänker på. Varför hon flippar ur som hon gör, hoppas att hon mår bra bara.
Sen kom söndagen, helvetes dagen, trodde jag. Men den flöt på i hyffsat tempo, hade mina tre pass för att sedan kunna chilla nonstop på kvällen. Mm gott gott gott.
Så kom då idag, var hos naprapaten klockan ett, ska inte dit nu på sex veckor. Känns skönt, för jag har verkligen inte råd att gå dit. Men nu är det gjort och jag har blivit bättre så hey, det vad värt det. Knäcker och har sig, men skönt är det iaf.
Bla bla bla bla bla bla. Nu vill jag veta om jag får ledigt så att jag kan åka upp på det där 40 års kalaset. Skulle vara kul som katten. Djävulskap och alkohol, inklusive gott folk. I Loos. Få träffa kusin, moster, tremänningarna och the rest. Åååh.
Aow, min Jossie kommer hit på onsdag och ska kika på nya lyan, fika och gå på stan. Bara rå mysa hela förmiddagen. Dom skulle upp till Göteborg på fredag också, måste nog se över min ekonomi, låter lockande.. Men, det finns nästan alltid ett men med i spelet. Fast egentligen, bara man bestämmer sig för en sak och håller stenhårt på att det inte ska finnas det där menet med så poff, är det ju borta. Oftast så dör man ju inte liksom. Kanske får leva på nudlar och chokladkakor en kortare tid men vem har dött av det?
Blä känner jag just nu över att skriva för jag har inte en vettig mening som kommer ur mina fingrar just nu. Så.
Jag saknar familjen inklusive Flisan. (Den var vettig, visst?)
Massa energi på er. Håll er positiva.
Sen kom söndagen, helvetes dagen, trodde jag. Men den flöt på i hyffsat tempo, hade mina tre pass för att sedan kunna chilla nonstop på kvällen. Mm gott gott gott.
Så kom då idag, var hos naprapaten klockan ett, ska inte dit nu på sex veckor. Känns skönt, för jag har verkligen inte råd att gå dit. Men nu är det gjort och jag har blivit bättre så hey, det vad värt det. Knäcker och har sig, men skönt är det iaf.
Bla bla bla bla bla bla. Nu vill jag veta om jag får ledigt så att jag kan åka upp på det där 40 års kalaset. Skulle vara kul som katten. Djävulskap och alkohol, inklusive gott folk. I Loos. Få träffa kusin, moster, tremänningarna och the rest. Åååh.
Aow, min Jossie kommer hit på onsdag och ska kika på nya lyan, fika och gå på stan. Bara rå mysa hela förmiddagen. Dom skulle upp till Göteborg på fredag också, måste nog se över min ekonomi, låter lockande.. Men, det finns nästan alltid ett men med i spelet. Fast egentligen, bara man bestämmer sig för en sak och håller stenhårt på att det inte ska finnas det där menet med så poff, är det ju borta. Oftast så dör man ju inte liksom. Kanske får leva på nudlar och chokladkakor en kortare tid men vem har dött av det?
Blä känner jag just nu över att skriva för jag har inte en vettig mening som kommer ur mina fingrar just nu. Så.
Jag saknar familjen inklusive Flisan. (Den var vettig, visst?)
Massa energi på er. Håll er positiva.
Kommentarer
Trackback
