beatrice

Att visa vad man känner kan nog vara, tycker jag, en av dom svåraste sakerna man kan göra. Ibland en av dom modigaste. Varför är man rädd för att visa vad man själv vill, vad man själv tycker. Eller jag ska kanske skriva i JAG form. För detta gäller ju inte alla i hela universum, men kanske endel utav er?

Jag älskar den här låten. Repeat tack. Jag tröttnar aldrig.

En sak som jag inte försår är att jag känner mig nere, deppis, trött, less, men ändå inte. Jag har den där glädjen inom mig men det är något som trycker på och får mig att svämma över ibland. Och en av dom värsta saker jag vet med mig själv är när jag låter sådant gå ut över andra. Jag hatar det.. Anledningen till att jag är så mixad just nu tror jag är för att jag nyss börjat köra mina superveckor med träning, 8 pass i veckan, som denna veckan vart 14 pass. Inklusive att jag fått tillbaka förkylningen, och, jag äter inte tillräckligt. Men jag får bara inte i mig. Och nej, jag har inte fallit tillbaka, var inte oroliga. Jag är bara inte hungrig. Jag har ingen energi att lägga ner på maten. Eller, jo det ska jag inte säga att jag inte har för det har jag, bara jag vill. Men jag har ingen lust. Men jag ska skaffa mig den lusten. Nästa vecka. Okej? Deal. Jag vill ju inte att kroppen ska börja lagra fett. Det jag menar är att den gör detta när vi inte äter. Iofs, håller man på så tillräckligt länge så går det åt helvete, ärligt talat. Iaf, varför ska det vara en sådan sak att inte äta tillräckligt. Damn, skäll inte på mig, var inte oroliga. Jag är frisk, ingen fara liksom. Alla har väl sina berg och dalar. Eller?
Så, nu har jag analyserat en del av mig. Dags för nästa? Nej inte publikt tack.
Över till näst nästa del.

Jag saknar min storebror. Väldigt mycket. Även om jag kan bli sjukt irreterad på honom så är han ändå världens bästa brorsa. Fan. Varför kan inte han, åtminstone, bo nära. Hitta ett liv här nere, up north har inte mkt att erbjuda liksom. Och hey, systeryster finns ju här, och min storebror är det bästa som finns för han ska döda det som gör illa mig. Visst var det så? Jag behöver din glädje och energi igen, den som bara brorsan kan ge och visa. Syskonkärlek? Fan å. Du har, på något konstigt sätt, alltid kloka råd som mamma och pappa inte kan ge. Hatar att jag inte kan träffa dig när jag vill, när det behövs, eller bara när jag vill bli liten igen och hyra film och käka romerska bögar..

Stanna med mig.

Jag är arbetslös. Har haft panik över det men jag kan inte göra mer än att söka jobb. Och det gör jag, så, gå och rövknulla någon annan "paniken". Väldigt onödigt med panik och ångestkänslor. Mycket bättre att försöka att göra något åt det så gott man kan, går det inte så har man iaf försökt. Det tar så mycker onödig energi att känna ångestkänslor.

Jag önskar att jag kunde dansa ut alla mina känslor. Visst drunknar dom, rejält också,  men det är en viss, en speciell, som varken dansen eller jag själv rår på. Och den kommer jag nog ha med mig hela livet. Har jag fått höra iaf. Jag strävar självklart efter att få bort den totalt men just nu för stunden är jag glad att jag är starkare än den. Just nu sveper den bara förbi, men jag kan ignorera den. Och så ska det fortsätta.

Fokusera på fyra saker i ditt liv, och skapa balans. Lägg sedan på om du själv klarar av det.

BeatriceTheresFågelmåsenLejonkungenCarmelaFlisanBästisar