beatrice

Mhm, nu ska jag inte slösa mer tid. Eller slösa har jag väl inte gjort hela tiden men en sak som är slöseri med livet är att gå och vara blue. Mycket bättre att se det positiva i saker, det meste blir hemskt mycket lättar då. Verkligen. Och jag tar faktiskt dig, dig och dig med en klackspark nu för det har min mamma sagt och hon är den smartaste och visaste kvinnan på hela jorden. (Förutom när hon inte ville att jag skulle pierca bröstvårtan). Det är nu vi lever och inte sen så det är dags att ta reda på vad som väntar och ösa fullt ut. Vågar man inte får man aldrig veta. That´s life. Och vi gillar det. Snart blir det England med Flisan också. Flisan och Carmela på vifft är något som kommer rocka sjukt mkt iaf. Jag önskar bara att det blir inom en snar framtid. Helst innan julaftonen.
Jobbade idag på Kurorten, riktigt tungt på förmiddagen för att jag inte hade någon ork eftersom jag hölls vaken ett tag på grund av olika saker, endel positiva, endel negativa. Sluta kräkas, snälla. Inget illa menat.
Nu är det iaf onsdag och jag är ledig imorgon, funderar på om jag ska ut med Sussi och dom, har inte bestämt mig ännu. Mitt humör kör lite berg och dalar. Det är iofs en fin utsikt, oftast.
Naiv, kan vara gott att vara ibland.

Ytlig kärlek till er alla

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2983030.ab
Läste just denna artikeln på aftonbladet och sedan kommentarerna till den. Jag har lite svårt att förstå människor som skriver att "om man tycker att man är tjock kan man väl bara gå ner lite i vikt inte svälta sig" Jävla puckade fitt idiot, det är väl precis det man gör fast ögonen ljuger, hjärnan lurar en. Fan fanns en hel del andra fuckade inlägg som man lätt blir sjukt frustrerad över. Man svälter sig inte självmant direkt. Åååh, kokar, endel människor kan man ju fundera vad dom tänker med - könet?

Det är faktiskt svårt att fejka ett leende när det känns som att jag går sönder innuti.

Men fuck de nu, hade en sjukt go dag igår. Vaknade, frukostmys och tidning, lugn start. Iväg till stranden med Jessie för att sedan hänga med Isaac och the rest och trampa trampbåt, turistigt och gott. Sen iväg direkt efteråt för att köra dance aerobicen som jag trodde att jag aldrig i hela mitt liv skulle orka men se vad mycket energi man kan få fram tillsammans. Sjukt kul! Gillar det passet totalt. Mmm dance!
Nu ska jag iaf ta min cykel och styra styret mot håstens hållet för att införskaffa lite kattsand till Morrisson. Det behöver han.

Yey, nu har jag äntligen skickat iväg min första jobbansökan som instruktör i England. Bara att vänta på svar. Grammatiken var ju inte det lättaste alltså, men jag har en känsla av att vi kommer komma in i språket ganska fort. Och hey, jag försöker iaf, eller vi kan ju prata engelska, det är mer än vad dom kan, eller alltså, engelsmän kan ju inte svenska menade jag :) Inte alla iaf.
Mm killers, when you were young <3
Snart pyser vi Thessi

Mm hör av dig någon gång.

Precis du och jag för varandra, mot alla andra <3 Nu har jag ett mål som jag ska spara till, eller vi är egentligen två som har ett mål, du och jag, jag och thessi. Vi vill till England. Jag vill dit och utveckla mig, testa på att instruera för andra människor än svenskar, lära mig språket en smula bättre, jobba på spa och bara ha en sjukt kul tid med dig. För jag vet att vi skulle få sådana grymma minnne, både soliga och molniga. Men det är ju det som gör en starkare, att molnen har sina stunder men solen lyser alltid igenom på sina sätt och ställen.
Nu fyllde jag just på mitt kontantkort via internet men så kommer det upp en ruta om att det är något tekniskt fel och att jag får återkomma senare. Så nu återkommer jag och när jag ska betala denna gången så ser jag att dom redan dragit pengar från mitt konto utan att jag fått några på mitt kontantkort. Fuck 3 in da ass!
Var i Halmstad igår och det var riktigt roligt, gillade sällskapet totalt. Mmm. Vit keps är good shit. Mer mer mer. Det är gott. Sjukt törstig nu alltså men jag har verkligen ingen energi till att hämta vatten, och så måste jag duscha innan jag lägger mig och det känns som att jag ska bestiga Mount Everest, plus att jag skulle lagt in Anders tvätt i torktummlaren och det känns snurrigt. Jag förstår inte men jag är helt urladdad, batterierna vart tomma. Ge mig näring och närhet och svar. Svar är något jag verkligen skulle vilja ha. En massa svar, av människan, av mig själv och vad kommer hända nu.
Jag känner att jag skulle kunna kräkas på jobbet imorgon om dom ringer in mig. Nu är jag i en sådan svacka igen. Shit, jag har verkligen inte en enda muskel i kroppen som vill göra det jag vill, eller som orkar göra de.
Svara mig bara.

<3 kärlek till smulan. kärlek till flisan. kärlek till dig.

Nu var de dags igen, flyttfågeln (med lite extra packning) i mig skriker, den 31 augusti ska jag flytta, igen. Sjätte gången på tre år. Så det kan gå. Mor och far fick reda på att jag kanske har chans på en tvåa för 3500 - 4000 kr i månaden och nu vill dom att jag ska krångla till det men det går ju inte att hålla på så. Klart att han inte vill göra så, tänk om han, eller jag, står där med två hyror då. Neh, jag gillar iaf den ettan jag fått nu starkt, men jag ska kolla på tvåan med, utifall.
Ettan har iaf jätte lågt tak, perfekt höjd för mig, och är sååååå mysig. Fräsch med, även om det bara är kokvrå. Det finns ett elektriskt utsug så har jag spis och ugn med. Inget högteknologiskt men det fungerar, jag har haft att göra med en sådan ugn och spis innan :) Så är det ett lagom stort kylskåp och en lagom stor frys. Finns även en stor frysbox i källaren. Plus att jag har en ganska så fin utsikt. Och en trädgård där man kan grilla och dricka baginbox.
Jag gillade den direkt när jag kom in i den, sådan go atmosfär. En lägenhet som jag tillsammans med mami och papi skulle kunna få hur mysig som helst. Visst det skulle säkert tvåan också kunna bli men om jag får vänta tre månader på den så fungerar det inte. Så är det, bara att inse.

En sak till, jag hoppas nästan att jag INTE kommer in på högskolan. Jag vill resa utomlands och arbeta. Fast ändå så vill jag komma in och få det överstökat. Mgah, jag vet inte vad jag vill.
Eller jo, jag vill hitta mig själv och skapa balans. Finna 4 saker i mitt liv och skapa balans. Vänner, träning, hemma, arbete/skola?. 

Jag gillar inte när jag är på detta humöret som jag är på nu. Det går bara ut över andra, som Anders. Det är inte meningen men poff säger det så vänder mitt humör från strålande solsken till ett moln fullt av regn och åska som kan bryta ut när som helst. Var redo med paraplyet för vem vet, trampar du fel så kanske det börja ösregna och blixtra mer än någonsin. Jag hatar det! Jag vill vara glad, det drar i läpparna liksom. Känns skönare att le men jag känner ingen glädje. Tror att det är för att vi har det som vi har det nu, fan så pressat. Men det ska lösa sig. 31 augusti är snart här så stå ut liiiite till killen.  
Nu ska jag snart käka chili con carne, sjukt gott. Längtar efter ris!


Btw, wheels n wings var den sjukaste helgen jag varit med om. Såååå grymt rolig. Mmmm ge mig mer, ge mig er och ge mig dig!

Mhm, lätt utan ork sen denna helgen. Sjukt rolig. Vill bara har meeer! Ge mig! Men istället ska jag jobba hela denna veckan och några dagar till efter det. Usch, jag känner sådan jobbångest så det finns inte. Lägenhetssökandet ligger också här och trycker, kan det inte bara lösa sig, kan han inte bara svara så att jag kan få den lägenheten? Damn, behöver lite andrum.
Idag åkte dom hem också, fett tråkigt. Mmm. Ojsan vad alkoholpåverkad jag var igår, fick två fiiina sms av Thessis som jag inte kunde läsa fören imorse för mobilens lysa på skärmen var för starkt för mina ögon. Då är det nog något. Men nu ska du inte vara orolig mami, jag vet vad jag gör och minnet är kvar, typ.
Fick låna Annas hus i helgen, jag önskar bara att jag hade varit nykter så att jag kunnat vara där själv och mysa, landa för en stund. För just nu är jag den där sparven som flyger runt och letar pinnar till sitt bo. Det går mindre bra kan jag ju meddela folket. Jag funderar på att åka utomlands och jobba om jag inte kommer in på skolan, men då måste jag först arbeta ihop lite pengar så att jag har till flyg och boende för ett tag. Jag får börja söka jobb, England kanske, eller Australien eller inte vet jag vart. Jag vill bort!

Jag kommer alltid att ha det med mig, bumpa på det vart jag än går, jag kommer alltid att vara förgiftad. Jag blir bara bättre på att hantera den. Ångesten. Ibland så måste den få svämma över, annars är det den som tar över.
Vi kikade nyss på Paranoid Park, andra gången för min del, men jag förstod ändå inte riktigt allt.
Nu är det för övrigt helt gult ute och regnbågen är skit stor, undra vilken sorts förmögenhet som finns där den går ner. Pengar, kärlek? Något lär det ju finnas. Eller?
Vi har fått hem hans xbox nu med, det kom igår. Lirade guitarrhero igår, det är ju sjukt kul när man vilat ifrån det. GTA låter så mycket när han ska hålla på att skjuta ihjäl allt och alla och lite till. Men huvudsaken att han har roligt, inte direkt så att jag blir störd av det. Herregud. (:
Idag åker dom iväg på roadtrip också, jag vill följa med! Fast jag måste ju jobba, jobbar imorgon 8 - 1730 och sedan fredag 8-1230 plus att jag har step n dance den dagen också klockan 1630-1730. Jag undrar hur det kommer gå. Jag har iaf gjort ett helt pass nu, fick ett block av Anna, fick hjälp med ett utav Lovisa och sedan gjorde jag ett helt själv. Jag tycker det är svårt att sätta ihop ett step basic pass liksom. Men nu har jag iaf lyckats, med hjälp av Anna och Lovisa. Ett jätte tack så klart. Jag är glad att jag sa ja till detta, för om jag inte utmanar mig själv så kan jag inte utvecklas. Och det är ju det jag vill göra inom Aerobic, step och dans - utvecklas, en himla massa!
Jag var nere på Atletica idag och började med att göra klart mitt Dance Aerobic pass - detta har jag satt ihop helt själv. Anna har bara gett mig tips som till exempel att "om du gör det steget just där, går verkligen kroppen åt det håll den vill då? Följer den energibanan?" Det är en klurig sak, för det känns som att den gör det, för att jag tvingar den och inte tänker på att den faktiskt inte vill dit utan att energin ligger åt andra hållet. Det är viktigt att följa detta, annars kan det bli svårt för deltagarna. Det ska vara ett flyt så att ni inte behöver tänka utan bara följa kroppens väg. Nu är Dance Aerobicen iaf klar, ska ha den i fyra till fem veckor från och med måndagen som kommer. Det ska bli riktigt roligt. Jag gruvar mig dock för den första måndagen. Jag jobbar till 1730 då och mitt pass börjar 1800. Det kommer bli klurigt för mig att få i mig tillräckligt där. Men jag kommer ju att klara av passet ändå, bara att jag kommer vara sjukt trött och slut och en anings flummig antagligen. Det är den flummiga delen som oroar mig mest. Det är inte alla som uppskattar den, medan andra skrattar med mig, eller är det åt mig? Det spelar ingen roll för det är iaf inte illa menat. Jag gillar det.
En sak som jag MÅSTE jobba med är att ha en längre ögonkontakt med mina deltagar, jag vet inte vad de är som gör det men det är svårt och lite jobbigt att hålla kvar blicken i en och samma för fem sekunder. Varför? Det är ju bara att göra det, och jag gör det. Men så viker deltagaren blicken och poff så flackar jag igen. Jag vill inte tränga mig på, utifall dom tycker att det är jobbigt. Jag ska börja med det från och med nu, hålla en stadig blick. Stanna till och hålla kvar för ett tag. Annars så flyger blicken bara överallt och ingenstans.
Åh. På fredag kommer Seffel och hans kompisar också, ska bli sjukt kul att träffas igen. Allt blir lite lättare, skönt att kunna prata med någon som inte dömmer. Någon som säger det jag vill höra. Någon som inte ifrågasätter mina val. Inte för att ni andra gör det heller, men ni känner mig lite för bra ibland. ;) Där är det en annan sak, ingen känner mig ända in i benmärgen och ingen kan genomskåda mig. Mina känslor är inte genomskinliga där, dom är grummliga och svåra att se igenom. Både positivt och negativt. Det är bra att dom väger upp varandra, ni och dom. Hon och han.
Det är ju Wheels n Wings i helgen. Fredag och lördag, men det ska ju regna dessa dagar, plus några dagar till. Hoppas att det inte stämmer. Det ska ju bli förfest i tält, på camping, med han och kanske hon och så får vi inte glömma dom. För att inte tala om efterfesterna. Och sovplatserna. Det känns skönt. Du borde bara ringa mig nu. Men det kommer du inte för att du brukar inte göra det men det gör ingenting för jag vet att jag finns ändå. Eller jag hoppas på det iaf. Kissemissen Morisson är kåtare än någonsin. Sätter på hans ben stup i kvarten, juckar och har sig. Får utlösningar som lämnar små blöta fläckar. Tok katten. Tur att du är så snäll och låter honom hålla på för jag pallar det inte. (:

Jag undrar vad det är som du råkat ut för i Vimmerby..? Jag tycker om dig lika mycket iaf. Underbar.

Det känns inte alls roligt att jag ska jobba heldag imorgon. Och jag har ingen mat till lunchen heller. Jag får steka på någon korv imorgon och koka lite makaroner. Det borde jag hinna med, det går fort. Om jag inte ska fråga om du kan göra två korvar till mig innan du lägger dig. Jag kan ju alltid fråga. Eller nej, jag struntar i det. Känns lite små dumt.
En sak som är lite tung är att det inte känns som att jag bor här längre. Det är DU som bor här och jag är bara här. Som nått som hamnat i fel sfär. Det känns som att dom som kommer och besöker oss ser det på samma sätt, det är DU som bor här och jag är ett av dom fem felen man ska hitta i "finn fem fel". Jag och allt mitt bröte. Jag vill ha ett eget boende nu så att jag kan känna att jag hör hemma någonstans. Att jag har mitt lilla krypin som alltid är trygt och säkert. Som alltid är lika pålitligt i alla lägen, för det är jag som sätter gränserna, det är jag som bestämmer reglerna, det är jag som tar hand om mig själv. Så är det ju här också, men när jag har denna känslan av att jag inte bor här längre så känner jag mig lite lost in space. Vart är min vilopinne? Jag känner mig mest ivägen, eller inte riktigt ivägen, men allt skulle vara så mycket enklare för dig, och mig, om jag bara kunde få denna lägenheten. Johans lägenhet. Jag håller tummarna som bara den! Snälla! Hör mitt rop på hjälp!?. För med alla dessa känslor virvlandes runt oss gör mig bara förvirrad och en gnutta rädd. Vad är det som sker? Vad gör du just nu? Varför beter du dig så där? En massa paranoia som är helt obefogad. Denna lägenheten är som en Paranoid Park. Eller?

Jag saknar dig sjukt mycket! Allt går i ultrarapid. Kom nu.

Kom och håll min hand i stormen nu, jag slits snart med. Tar snart till nödlösningen - resa till dig. Jag är ditt hem och du är mitt hem.

nu mår jag bra med mig själv igen, jobbiga svackor. men dom blir färre.

Hm, så lättad jag vart. Hade redan fått lön från Kurorten, 1800 ca. För tre till fyra dagars arbete. Hur fet kommer inte denna lön bli då?! Hoppas bara att jag får lön från dom med nu då, fast det får jag antagligen den 15 nästa månad med så, och Augustibuller är ju innan det. Hm jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men jag får se hur mycket jag får av Atletica. Tror dock inte att det blir allt för fett.
Men jag vill så gärna på buller med jossie och robin och resten av crewet. Skulle vara fett ju. Men det blir väl inte av. Men det hindrar mig ju inte från att drömma.
Ikväll ska jag dricka lite öl med han solo, fästningen och rosie. Hoppas på att det blir trevligt. Så ska jag även unna mig en pink panther eller en cosmopolitan sexa om vi kommer ner till krogen. Sen får det vara nog. En räcker.

Helomvändning:

Idag har jag ätit: två mackor med ost och smör, en liten yoggi och en kopp the till frukost. 
                              en banan som mellanmål
                              en portion saffranspasta till lunch + två glas mjölk
                              sedan har jag stoppat i mig - ca 5 smala malaco lakritsremmar, en mini japp
                               middagen blev två mackor med kaviar på och en liten yoggi
                               efter det åt jag en snickersglass för att jag var sötsugen. det skulle jag absolut inte gjort

Jag kände mig redan svälld och äcklig innan men nu känner jag mig ännu hemskare. Jävla fetto typ. Men. Hm. Väldigt onödigt iaf. Har jobbat halvdag idag, inte tränat något. Fan att jag inte kunde hålla mig ifrån den skiten. Hatar denna ångesten. Kommer inte kunna ha några kläder idag som kommer kännas snyggt. Magen bara är där i sitt näst svälldaste och äcklar mig. Jag vill vara lika smal som förr. Även om det inte såg riktigt bra ut. Det såg bra ut genom mina ögon. Eller nej, det gjorde det faktiskt inte, jag kände mig äcklig då med. Och jag gjorde något åt det, jag gick ner ytterligare lite. Men jag vill inte bli så, bara lite mindre som då typ. Kanske. Eller. Jo. Fast jag vill ha min energi och färg i ansiktet. Damn jag måste ju vara sjuk, varför skriver jag så här tro. För att det är jobbigt att prata med er om det eftersom att ni säger saker som ska få mig att må bättre som att - men en snickersglass är mindre kalorier än en öl. Eller - Du har ändå ätit under ditt behov så det var bra att du åt den/det. Men jag tar inte in sådant, det studsar mot mig som en tennisboll gör mot väggen när man spelar ägg. Fast det inte kommer tillbaka, utan det försvinner ner i ett dike och gömmer sig, noga. 
hm. Bilden är ju nice om man skippar ansiktet, så så skulle jag kunna tänka mig :) Jag är nog inte riktigt frisk än.

  
                              

Det är nog det minsta jag kan säga om min Borås/Hökerum resa i helgen. Var väldigt länge sedan jag hade sådant gott ös en lördag, eller en festdag överhuvudtaget. Mhm, gott folk. Zoo, förfester, Swing, dance, bakluckeäventyr (som jag inte tänker berätta om här för då får väl en viss kvinna hjärtsnörp), garagefest med japsarbilar, lite bråk men summan av kardemumman var toppen! Måste göras om.
Måndag idag och jag jobbar tisdag, torsdag och fredag. Jag känner en enorm press just nu. Har ett block kvar att göra i danceaerobicen tills på måndag och så ska jag lära in mitt step n dance pass tills på fredag och jag känner bara hur mitt hjärta stryps ihop av en tråd full av press och stress så att blodflödet saktar av. Jag är nervös, sjukt nervös.
Wheels n wing i helgen också. Puh, hjälp mig.
Jag har inte haft någon inspiration innan pga omständigheterna. Fan.

collapse of my fucking heart

Pass idag klockan 1630, streetdance. Det passet som jag brukar sukta efter allra mest, det som jag brukar älska, det passet som gör att jag kommer helt i mitt rätta element, hela kroppen spritter av energi och mina ådror fylls av pumpande adrenalin och allt bara sprudlar ur mig och jag ger all min positiva glöd och energi till mina deltagare. Det passet som är min lilla guldklimp i veckan. Nu, skulle jag ge det mesta för att slippa det. Jag har ingen ork i kroppen eller sinnet. Det mesta känns bara tomt men ändå som en förvirrad sparv som håller rak kurs mot en fönsterruta, redo att krascha in med näbben först för att sedan bryta vartende litet sparvben o dess späda muskulösa kropp. Väldigt förvirrande. Jag känner mig som en guldfisk i sand. Minnet tryter och syret likaså. Ge mig vatten! Jag känner ett oerhört sug efter alkohol, bli full och mindre smart, känna att allt blir lite lättare för några timmar, inte dricka för mycket utan sådär lagom så att jag blir go och glad. Sådan fylla där man börjar planera att man ska göra det och det och när vi ändå gör så så kan vi ju ta och dra upp till norrland för en glass. För att sedan somna runt tretiden på natten, vakna upp runt tio, känna sig lite småseg men inte farligt bakis. Sätta mig på tåget mot Borås och Hökerum och gosan.
Det är inte de att jag känner mig negativ, det gör jag verkligen inte. Men min lilla kropp, som fått utstå tillräckligt, känner sig helt förvirrad, för att inte tala om min supersmarta hjärna. Hjärtat likaså, vet inte vart det ska ta vägen, ska det slå åt höger vänster eller bara stanna kvar i sin bana och stå ut. Jag undrar bara varför allt händer. En knepig sak är att saker alltid sker när jag har som mest, fullt upp, som nu, jobb till flera 1000 och pass som ska göras klara och övas in. Just nu är jag nästan lika obalans som jag var under helvetestiden, bara att jag inte hanterar det på samma sätt. Oroa dig inte mami.
Ingeting går vägen. Men det känns inte hopplöst ändå. Eller? Jo. Nej. Beslutsångesten sätter in. Jag skjuter bort allt som handlar om att ta ställning till något. Varför röker du? För att jag är stressad din jävla hora. Låt mig vara. Det bästa som finns är när man kan skylla ifrån sig, med gott samvete. Min stress kommer inte ge mig banner för att jag röker, för det är ingen levande varelse, jag kan inte skada stressens känslor. Den enda jag skadar är mig själv och det är ju mitt ansvar, men jag gör ju faktiskt si och så på grund av stressen och för att det är på detta viset hemma för att de och de har hänt så det är faktiskt inte mitt fel och förresten så förtjänar jag faktiskt att röka nu. Gott samvete?

Äter naturgodis nu, mix snax - ät gott, må gott. Hell jä, ljug inte för mig! Må gott av att få obefogad ångest? Konstig inställning.
Nu är det faktiskt kris, jag vill ha en lägenhet för jag står faktikst inte ut med att ha det så här. Det är en väldigt konstigt laddad energi i miljön som jag vistas i just nu. Även om jag är själv så finns allting ändå här uppe och maler. Jag har försökt att åka ner elva våningar men det funkar inte det heller. Energierna har mig i ett strypkoppel som är, just för stunden, omöjligt att komma ur. Ett sådant koppel som jag lyckats ta mig ur en gång. Så jag kommer ju att klara det denna gången med, jag kan dom rätta knixarna för att kedjan ska ge vika och smälla av med ett pang av lättnad. Tillfredställelse. Men vägen dit tar sin tid, för molnbarnen vaktar mig hela tiden så att jag inte ska smita ur eller få till dom där chanserna att ta mig ut detta.
Ge mig en lägenhet så kommer saker att börja lätta, det är den första knixen jag måste göra för att kopplet nästan ska gå av. Sedan är det bara till att börja bearbeta allting och hitta mig själv. HITTA MIG SJÄLV - det är vad som krävs för att energierna ska släppa taget om mig och vandra vidare till sitt nästa offer. Jag menar nu inte att jag känner mig som ett offer, absolut inte. För att vara ett offer krävs en annan grund.
Jag är en sparv, jag är en guldfisk och jag är en katt som ska äta upp sparven och guldfisken för att mätta sitt sinne och finna lugn och ro i magen.
Det är ungefär så allting ligger till. Man kan undra vad jag har för problem men det vet säkert ni som är engagerade i mig. Ni som står mig nära. Men som känns som en evighet ifrån mig. För jag ville åka hem idag, ta en paus, få lite vatten att andas i, men jag kunde inte för det fanns inga sista minuten biljetter kvar och andra klass kostade 995 kronor enkel väg. Varken jag eller min familj har dom pengarna att lägga ut på en resa. Inte ännu iaf. Men det är också ett sådant koppel som vi (ni?) har, men som kommer att lösa upp sig när vi dragit och stretat emot tillräckligt hårt. Vi måste bara vänta. I sinom tid. . .
Det löser sig alltid, ens positiva känslor är huvudingrediensen. Så vad du än gör, vad som än händer - tappa ALDRIG bort dom.

you never know, and when you know it´s to fucking late. men man kan alltid göra något åt saken, man ska inte döma

allting är som vanligt men inget är som förr.
Helt rätt lejon. Sjukt gott väder, igen! Högsommarvärmen, den bästaste fysiska värmen. Mmm jag går bara runt och njuter av all d-vitamin som min hud tar upp och bara väntar på att den ska höja sig ett hack till i skalan "gyllet choklad brun".  Just för tillfället så har jag tappat endel bränna på benen och armarna men magen, den är bestående. Än så länge, peppar peppar.
Dagen har varit good! Men jag har lite ångest för min lilla shoppingrund, för den var faktiskt minimal. Men jag har inte pengarna. Som tur är har jag en av varje kön i min omgivning som stöttar mig i mitt val. En jacka, väldigt billig(!), och ett linne som var ännu billigar, allt på h&m. Gillar att fynda där, känner mig nyttig. Som när en sötsak kan slinka ner utan att jag får dåligt samvete. Usch, jag hatar den ångesten, den som fanns förr, mami. Men den har varit borta nu, och det ska den fortsätta att vara. All mani är borta, angående det som var förr iaf. Jag behöver inte ha 10 pass i veckan för att mina ögon ska se sanningen. För att min själ ska må bra.
Hitta balans. Det är just vad jag satsar på att göra nu. Det är JAG som står i fokus nu, inte omvärlden, den finns alltid kvar, den stöttar när jag behöver det, håller sig borta när jag behöver det, väldigt lätt att "ha och göra med".
 Jag och babie ska flytta isär, separera(?). Letar lägenhet för fullt just nu, i Varberg eller Göteborg, som om du där ser eller hör något så tipsa mig allt du kan! Jag behöver det. Vi behöver det. Hade varit enklare att hitta en fyrklöver på en sommarluktand nyklippt gräsmatta med solen som håller på att säga natti för sig, än att hitta en lägenhet i Varberg. Hm eller är det så?
Varför kan jag inte bara ha turen med mig som jag haft dom andra gångerna? Vad är de som är fel?
Hm jag har till och med tappat min skrivförmåga. Jag taggas av. Trappas ner.
Jag strålar inte längre lika starkt. Hallå, utstrålningen, vart tog du vägen? Kom tillbaka, jag saknar dig en massa.
Men en sån rumpa ska man iaf ha!

Jag gick med i Amnesty idag! Ska betala 30 kronor i månaden, inte mycket men det hjälper alltid till något. Får öka på när jag får fast jobb och stadig ekonomi :) Till en början kändes det lite jobbigt att skriva på att man skulle skänka pengar, mittpå torget, kändes som en impuls grej. Men, när jag gått fem steg framåt så kändes allt väldigt skönt, och bra. Jag försöker faktistk att hjälpa, och många andra med! Iofs, tanken som räknas.

Och Lillysixx har blivit rockfaster till en liten tösabit! Grrrrattis.

Imorgon är det stranden och denna fantastiska sol som kommer att hägra. Packa picknick väskan full med massa läckerheter som kall hallonsaft, ostsmörgåsar med gurka, kalla kokta ägg, korv, vildabäryoggi och en massa gott vatten! Och självklart glasspengar också :) Sen är det bara att svida om till leopardbikinin, ta med den vita handduken (Inte allt för praktiskt i sanden men va fan), strandfilten och sen måste jag komma ihåg babie också. 

Usch nu blir jag less på mig själv när jag inte får ur mig det jag vill på det sättet jag vill så nu tänker jag strejka och inte skriva på ett tag för detta suger! Hallå, kom tillbaka så dumma skrivande.
Ha en sjukt glittrig och upplevelserik sommar så länge så är jag åter om fem röda.
LOVE 

 

Mamma, farfar är med mig just nu. Fast nu börjar han tyna bort. Han finns